Vi trotsade kylan...

..och begav oss de fem milen till farmor och farfar, där även faster Anki, Rasmus och kusin Ofelia var.
Skönt med lite miljöombyte även fast Embla är inne i någon slags fas där allting som inte är mammas famn är läskigt, så det tog ett tag innan hon vågade slappna av.

Här drar Ofelia Embla i örat:


Freja var som vanligt helt orädd och gick (kröp) på upptäcktsfärd i det prylrika hemmet. Efter att hon käkat julgranskulor gick hon sen loss på bocken.



Och inte nog med att Embla har klängperiod, hon matvägrar också. Detta hat även spridit sig till Freja så idag åt de ingenting förrän sent på eftermiddagen då det plötsligt passade att trycka i sig en burk lasagne. Sen blev det mackor och pepparkakor resten av kvällen.



Så här glad blir man när man ätit ordentligt!
Vi fick massor av paket från kusin Ofelia också, och som vanligt var snörena mest intressanta.

Mellandagsrea



Vi har varit på mellandagsrea, och mamma köpte en ny avancerad kamera att fotografera oss med! Så vi får väl se när vi dyker upp igen nästa gång.....
Detta foto är dock taget med telefonkameran.

Den första julaftonen

Dagen började bra med sovmorgon till halv nio, tack för det! Frukostgröten var ingen höjdare men dagen flöt på i bra takt med tjejer som blev nöjdare och nöjdare ju längre dagen led.
Mor- och farföräldrar dök upp runt lunch, och tjejerna fick öppna varsitt paket:


Roligt snöre i alla fall!



Ja det var ett konstigt krulligt snöre



Trots den besvikna minen hos Embla och den smått desperata i Frejas så blev de nöjda med sina nya böcker.

Sen tittade männen och barnen på Kalle Anka medan kvinnofolket gjorde mat och dukade.



Barnen var inte särskild roade av Kalles jul. De fick ta en tupplur sen när de vuxna gick loss på maten, vilket var synnerligen skönt för alla inblandade. Lagom till kaffet kom de upp och fick sin del av julbordet - köttbullar och mosad potatis vilket godtogs väl. De fick också välja en bit ur Alladinlådan. Kankse var det den som boostade humöret för dem för kvällen gick verkligen bra sen.
Farmor tog på sig rollen som tomte och delade ut klappar i parti och minut. Småfolket drunknade i paket. Det var böcker, kläder, strumpor, pengar, mjukisdjur, pulkor och musikinstrument. Av pappa fick de en ryggsäck blandade instrument, och av mamma ett piano. Resten av kvällen gick således i musikens tecken.



Humöret var på topp hela kvällen, och en timme senare än vanligt lades två glada flickor att sova i sina svala sängar. De vuxna stannade uppe ett tag till, avrundade med en nattmacka och lade sen flickornas första julafton till handlingarna.


God Jul!



Julaftons morgon, och tjejerna fick tomtegröt till frukost. Det var inte populärt.

Nu ska vi fira jul med släkten resten av dagen - GOD JUL önskas av oss till alla!

Jag heter..... (del 2)



Embla!

Jag är en uppmärksam tös som har stenkoll på tillvaron. Mitt humör svänger hela tiden och jag har lätt till gråt och gnäll men också lika lätt till skratt! Jag vill sova ofta och gärna länge på morgonen, och aldrig utan min snutte. Jag äter allt och håller min vällingflaska själv.

Mina färdigheter: Jag kan förstå och utföra kommandon som "klappa händer", "hämta kisse" och "får mamma smaka?". Jag kan resa mig upp med stöd och gå med hjälp av mamma eller pappa.

Gillar: Att bläddra i böcker och att nån läser för mig ur dem.
Avskyr: Ytterkläder och att byta blöja.

Jag heter.....



Freja!

Jag är alltid full av bus och har en myrstack i brallan. Sitter sällan still utan är alltid i rörelse, sökande efter nåt kul att riva sönder och stoppa i munnen. Mitt humör är jämt och oftast gott. Det är bara när jag blir riktigt arg som jag drar igång mistluren. Jag äter allt som serveras och är morgonpigg. Jag sover med napp!

Mina färdigheter: jag kan ta mig upp till stående utan stöd, stå stadigt samt ta 5-10 steg på egen hand om jag är på humör. Jag kan klättra upp på möbler som inte är alltför höga, men har svårare för att ta mig ner. :-(

Gillar: Klättra, krypa och att stå på huvudet.
Avskyr: Ytterkläder, åka bil (jag spyr ibland)

Pulkadebut



Nu när kylan släppt sitt grepp passade vi på att testa de nya pulkorna! De är egentligen en julklapp från mormor och morfar, men vi tjuvstartade lite. Det var kul att åka pulka tyckte tjejerna, och ju snabbare det gick desto roligare var det. Att stoppa ner händerna i snön var också kul, men så lagom roligt sen när händerna blev kalla som isbitar. Hur får man på vantar på såna där små egentligen? Helt hopplöst.

Pulkorna är Stiga Froggy.

Den skarpögde noterar att pappan klätt dem och att de därför har varandras overaller...

Favoritplatsen i köket



När diskmaskinen öppnas släpper de allt de har händerna och kryper i ilfart till köket! Lyckan är total när man får klättra in i den och slicka på smutsiga bestick och gegga med urrunnen filmjölk på luckan.

Veckans bad slutade i tårar då mamman i all välmening tänkte fixa lite skum mot slutet av badstunden. Stackars Embla blev livrädd för skummet och vågade inte sitta kvar i karet. I vild panik trillade hon med näsan före rätt ner i plurret och drog till råga på allt i sig en redig kallsup.
Efter att pyjamasen kommit på släppte vi ut dem på grönbete i pingisrummet - ett stort tomt rum (sånär som på ett pingisbord) med krypvänlig nålfiltsmatta så de fick krypa av sig lite. Detta var mycket uppskattat. Funderar på ett nytt användningsområde för det rummet....


Vinteroveraller



Nu har det börjat snöa och blivit kallt, och räcker inte fleeceoverallerna till längre. Tjejerna har därför fått varsin varm vinteroverall att sitta och jäsa i. Det bästa med dessa är att det är inbyggda vantar i ärmsluten, för än har jag inte lyckats få några vantar att sitta fast på deras viftande små händer.
Idag har det varit julklappsinslagning, och klapparna ligger nu i tryggt förvar i föräldrarnas sovrum - utom räckhåll för klåfingriga små ligister.
Vågar inte skriva här vad det blir, de kan ju tjuvläsa....

Glad Lucia!



Till frukost idag serverades det apelsinklyftor, leverpastejsmörgåsar och Bollnäs vaniljfil. Yummie.
Det är hög tid att de får äta lite mer själva, de kan ju inte leva på puréad mat hela livet! Det är lite otäckt att ge dem stora bitar som de ska bita av själva, men hittills har det gått bra. Man får ha de under uppsikt bara.

Freja står själv numer, utan stöd, och igår tog hon sina första stapplande steg! Det var bara ett par, sen kastade hon sig i famnen - väldigt stolt! Sen försökte vi få henne att gå mer men det ville hon inte. Hon får nog smälta det här ett tag och sen ge sig på nästa försök när hon känner sig redo.
Embla står gärna med stöd och kan gå litegrann med vagnen och/eller annat stöd, men hon står ännu inte själv.

Nattsömnen verkar ha blivit lite längre, de vaknar aldrig före sju numer. Embla sover gärna till åtta om hon får men väcks oftast vid halv åtta av Freja som då gjort allt i sin makt den senaste kvarten för att väcka henne.
Idag skippade vi dessutom förmiddagsluren och höll dem vakna fram till lunch, så fick de sova efter maten istället.
Vi får väl se hur resten av dagen och kvällen ser ut...

Och så vill vi gratulera våra favoritkillar Alan och John som fyller ett år idag! Grattis!

Katter och ungar



Idag har vi hälsat på mammas kompisar Katarina och Niclas. De har två katter och en nyfödd liten pojke. Stora Maine Coon-katten Chivas var mycket intressant, men han var inte speciellt imponerad av tjejernas hårda nypor. Han satt helst på behörigt avstånd och blängde in genom kattluckan.



Lilla Rasmus är bara tre veckor gammal och inte ett dugg intressant tycker Embla. Tänk att mina små flickor varit sådär små och bräckliga en gång! Man glömmer snabbt alltså.....
Freja spydde i bilen på väg dit, över sina kläder och i bilstolen. Som tur var hade Rasmus en (på tok för stor för honom) fleecedräkt att låna ut till hemfärden.

Det var två trötta flickor som somnade snabbt i sina sängar sen!
 

Mamma är hemma igen!



Den hårt arbetande mamma har varit i Göteborg på tjänsteresa i tre dagar, och småfolket har varit hemma med pappa och farfar. Dagarna har kantats av lek och promenader för de små, och de har ätit och sovit exemplariskt - till och med bjussat på sovmorgnar, ända till halv åtta!



Man undrar hur det blir när man har varit borta ett tag, har de saknat en? Har de över huvud taget märkt att man varit borta? De visade inget speciellt när jag kom hem i alla fall, Embla var till och med lite skeptisk, tänk om de glömmer bort en på en vecka?!



Nu är hela familjen samlad igen och snart väntar långledigt. Julen kommer att firas hemma tillsamnas med mor- och farföräldrar. Nyåret blir även det hemma med vänner.

Badpremiär



Idag har smutsgrisarna fått bada av sig ordentligt. De fick nämligen inviga det stora badkaret i källaren! Bara att vara nere i källaren var ett äventyr i sig, där har de knappt satt sin fot under sina 11 månader i livet. 11 månader och 2 dagar för att vara exakt.

Kundvagnspremiär



Idag var det premiär för att sitta i stora kundvagnen när vi storhandlade på COOP! Vi brukar aldrig ha ungarna med och handla just för att det är så meckigt att lyfta i dem i bilen, ur bilen, montera upp vagnen, i med ungar, handla, och sen alltihopa baklänges. De brukar tröttna efter tre minuter i affären och sen får man stresshandla.

Nu är de så stora tänkte vi, att de säkert kan sitta i vagnen - och se, det kunde de! de tyckte nog det var roligt att komma högt upp och se allt och veckohandlingen gick som en dans! De får nog följa med fler gånger.

Förkylningen har gett med sig, och de är nu endast lätt snoriga och fulla med energi.

Förkylt var det här!

Stackars barn är sjuka; snoriga, hängiga, hostiga och aptiten är inte som den brukar. Det gnälls och knorras och de vill inte äta annat än len och sval fruktpuré, de kan inte sova för näsan är täppt, de vill inte leka - ingenting är roligt. Vet inte om det är en reaktion på sprutan igår, men troligen är det en vanlig förkylning. Embla har varit snorig i flera dagar.

Allting i huset är täckt av snor nu. Möbler, golv, kläder. Hur mycket snor kan det komma från en sån liten näsa?

 


Vaccinerade

Nu är tre av fyra i familjen vaccinerade mot svininfluensan. Mamman fick ta den tilldelade sprutan eftersom en tjänsteresa sätter stopp för den av jobbet erbjudna sprutan.

Det var ingen kö när vi kom till vaccineringsstället och det hela var över på tio minuter. Freja grät en skvätt men Embla rörde inte en min. Vi har inte märkt av några biverkningar ännu heller (5 timmar efter sticket) så vi hoppas på en lugn natt.

Embla hade redan innan sticket drabbats av en förkylning så hon är hemskt snorig, hostig och lite febrig, så henne har vi gett en slurk alvedon nu och lite näsdroppar.

 


RSS 2.0