Vårsemester i Spanien - del 2

 
 
 Den andra dagen i Granada ägnades åt vandring; först vandrade vi i Los Cahorros som är en spektakulär vandringsled med hängande broar och trånga passager utmed flodfåran Rio Monachil. Vandringen utgick från byn Monachil. Vi gick ca 8 km och redan i början av vandringen fick vi följe av två halvvilda hundar som gick med oss hela vägen. De visade genvägar och höll ihop "flocken" - om någon av oss blev efter eller skulle över en svår passage var en av hundarna väldigt noga med att samla ihop oss och se till att alla kom fram på ett säkert sätt! Jag vet inte varför de gick med oss, de blev aldrig närgångna eller hotfulla. Som tack för hjälpen under de timmar vi var tillsammans fick de smörgåsar av oss som de glupskt satte i sig. När vi sen skulle åka därifrån sprang de efter bilen länge, länge..... 
 
 Första kontakten med hundarna som de döpte till "Lilla Hund" och "Draken" (närmast i bild)
 
 Låg takhöjd
 
 Lilla Hund springer först och Embla efter
 
 En av de hängande broarna
 
 Trångt och mysigt nere i flodfåran
 
 Freja och Draken
 
Vår andra vandring den dagen gick upp till över 3000 meters höjd när vi gjorde ett försök att bestiga toppen Pico Valeta, högst upp på Sierra Nevada. Vi tog bilen upp till Hoya de la Mora och började därifrån vandra uppför. Vi stötte på både bergsgetter och snö. Jag och Freja vände efter ett tag men Embla och pappa kom upp över 3000m! Det blev kväll och kallt så de insåg att det var bäst att vända tillbaka.
 
 Bergsgetter. Vi såg även stenbockar men de ville inte vara med på bild.
 
 Snö - det har vi inte saknat!
 
 Embla på 3000+ meters höjd!
  
Sista natten i Granada ägnades åt lite tapas en kort bit från lägenheten då vi tyckte vi gått nog den dagen.
  
Våra två sista nätter tillbringade vi i Benalmadena. Vi åkte hit via staden Antequera och vi gjorde ytterligare ett stop för att vandra i utkanterna av Caminito del Rey. Vi gick alltså inte själva leden då det behövs bokas biljetter långt långt i förväg - men kanske nästa gång vi är i trakterna!
 
 Här finns i alla fall skyltar
  
 Grönt och fint men lite kallt. Här uppe låg temperaturen på ca 18 grader.
 
 
Väl framme sen i Benalmadena hade vi hyrt ett litet rum på Benal Beach, ett slags lägenhetshotell, väldigt nära stranden. När vi kom på kvällen hade ett oväder rasat dagarna innan med upp till sex meter höga vågor på sina ställen. Nu var det betydligt lugnare men kallt och blåsigt och inte badbart. Poolen testades dock men den var också kall, kall. Brr!
 
Vi bodde intill en park som vi hängde mycket i. I parken fanns inhängnade åsnor och frigående höns, fåglar, kaniner och andra smådjur. En del tamare än andra - men några kaninklapp blev det till barnens stora förtjusning. Här fanns också en kaktuspark och olika dammar och grönområden. Mycket trevligt!
 
 Så här är man inte van att se stranden.
 
 Det tog tid att komma i vattnet....
 
 
Hamnen i Benalmadena 
 
 Kom och klappa min kanin! 
 
 Hejdå Spanien för den här gången!
 
En vecka går fort när man reser runt och på söndag eftermiddag var vi hemma till hagel och kyla igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0